Om metoden

Metoden med taktila boksamtal är framtagen genom ett tre-årigt projekt 2019–2021.
Utgångspunkten för projektet var att taktil upplevelse och kommunikation skapar nya tankebanor och fungerar oberoende av såväl språkliga som kognitiva och fysiska hinder. Taktil upplevelse är dessutom fri från gemensamma referenser och värderingar vilket innebär mindre ”risk” för att känna att man gör ”fel” när man läser eller kommunicerar taktilt än när man kommunicerar verbalt eller visuellt.

Målet med projektet var att ta fram en fungerande verktygslåda, först och främst för bibliotek men verktygslådan har visat sig att ha betydligt fler användningsområden.

Under projektets gång visade det sig att både vi och de bibliotekarier som fått lådan upptäckte betydligt fler användningsområden än ’bara’ till boksamtal: Bland annat vid språkkaféer, som språkstöd för små barn, i samtal med äldre med minnesproblematik, som incheckning vd olika slags möten, biblioterapi. 

På bibliotek används verktygslådan för att främja läsförståelse och underlätta kommunikation kring litteratur, både bland barn och vuxna med olika bakgrund och olika förutsättningar.

Arbetsmetod
Vårt arbetsverktyg i projektet var i första hand workshops med poesi som textunderlag, eftersom vi under dessa fick möjlighet att prova olika material, olika pedagogiska upplägg och dessutom göra detta tillsammans med många olika potentiella målgrupper. 

Till vår hjälp inför och under de flesta workshops hade vi Lisa Dalenius & Olga Beletski från Östberga bibliotek, som var med vid de flesta tillfällen och kom med ovärderliga inspel och reflektioner efteråt.

Boksamtal
Alla frågor gick via olika taktila material vi tog fram. ”Var det något i dikten du gillade?” ”Hitta ett material som motsvarar den känslan och berätta för oss andra hur materialet känns”. 

Att tala om ett material som i överförd bemärkelse representerar en känsla, som vi sedan kopplade tillbaka till texten och det som deltagaren gillade med den, fick oftast deltagarna att tala fritt och snabbt komma in i mycket djupare lager av texten än vad vi tror att de hade gjort utan de taktila materialen. 

Som en av våra bibliotekarier uttryckte det: ”Det var både lätt och roligt men blev samtidigt djupt och analytiskt – ett effektivt sätt att snabbt komma ganska långt in.”

Check in
Att inleda varje workshop genom att checka in (dvs att låta var och en av deltagarna kort fundera över den instruktion som workshopledaren/mötesledaren/läraren valde för att starta upp sammankomsten och sedan dela sina tankar med övriga) hjälpte oss att landa, att lämna det vi var i nyss och öppnade upp för det vi var på väg in i. 

Att använda de taktila materialen vid incheckningen blev också ett naturligt sätt att introducera dessa. 

Målgrupper
Vi höll workshops med flera olika målgrupper; barn och vuxna i olika ålder,  vissa med utländsk bakgrund och dålig kunskap i svenska språket, vissa med kognitiva svårigheter och andra  med synskador.

Efter ett drygt år med workshops kunde vi konstatera följande: 
De flesta av våra riktigt unga deltagare (femåringarna) var väldigt fria och associerade åt alla möjliga håll och kanter! Dessa verkade inte heller behöva någon direkt hjälp för att komma igång med poesipratet utan tvärtom bli mer distraherade (eller snarare förtrollade) av materialen. Vår slutsats blev då: jobba gärna med taktila material och små barn, det är en utmärkt kombination, men som igångsättare vid just boksamtal är det kanske inte helt nödvändigt.

Vad gäller personer med begränsade språkliga kunskaper, visar det sig att just poesi är mindre bra. I det sammanhanget är bättre med en klassiskt uppbyggd berättelse, där de lättare kan förstå vissa svåra ord utifrån sammanhanget. Det är svårt att ”läsa mellan raderna”, som en ofta gör i poesi, när en inte ens förstår vad det står på raderna… 

Våra testdeltagare med kognitiva funktionsvarianter kunde däremot läsa in hur mycket spännande saker som helst mellan raderna, där var den höga abstraktionsnivån inga hinder alls!

Om oss
Projektet startades av Carina Söe-Knudsen, informationsdesigner och illustratör och Truls Nord, konstnär och fotograf. Carina och Truls har tidigare arbetat tillsammans med taktilt fotografi och i samband med det arbetet föddes tanken att efter fotografierna ta sig an litteraturen med mål om att genom ’taktila boksamtal’ tillgängliggöra den även för personer som av olika skäl inte har upptäkt den glädje och nytta litteraturen kan ge.

Tidigt i projektet kopplades Jessica Pellegrini, mångårig biblioteksmedarbetare, nu frilansande kulturarbetare/projektledare, till projektet. 

Metoden och verktygslådan utvecklades i samarbete med Högdalsenheten vid Stockholms stadsbibliotek.
Projektet administrerades av Begripsam AB och finansierades av Kulturrådet mellan 2019–2021.