Metod

Workshop

Vi har valt att arbeta med workshops som metod, eftersom vi under dessa får möjlighet att prova olika material, olika pedagogiska upplägg och dessutom göra detta tillsammans med många olika potentiella målgrupper. Eftersom vi är tre i projektgruppen, som kommer från olika håll och bär med oss lite olika perspektiv in i arbetet, har vi också olika uppgifter kring workshopsen: Carina tar fram alla material, observerar och antecknar. Jessica gör upplägg och leder dem. Truls filmar och redigerar. Vi väljer gemensamt ut vilka texter vi ska jobba med innan och reflekterar och utvärderar gemensamt efteråt. Till vår hjälp inför och under de flesta av workshopsen har vi Lisa & Olga från Östberga bibliotek, som hjälpt till att hitta barn och unga, varit med vi de flesta tillfällen, samt kommit med ovärderliga inspel och reflektioner efteråt.

Poesi

Vi har valt att arbeta med poesi under våra workshops, detta av två anledningar: dels är formatet väldigt hanterbart – en dikt kan läsas och upplevas flera gånger under kort tid och vi behöver inte ta någon tid i anspråk från deltagarna förutom då de deltar i själva workshopen. Dels är poesi en litterär genre som i sin komprimerade form kan rymma i princip allt! Tanken är dock att materialet ska kunna användas även till andra litterära format när det väl är klart och finns tillgängligt ute på biblioteken.

Boksamtal

När vi designat våra workshops, har vi delvis utgått från Aidan Chambers boksamtalsmetod ur Böcker inom oss och ofta använt grundfrågorna ”Var det något du gillade/inte gillade? Något du tyckte var konstigt? Såg du några mönster eller kopplingar?” för att sätta igång samtalet. Sedan har valet av dikt lett oss vidare in på vilka fördjupningsfrågor vi valt, men frågor som har utforkat platser, personer, känslor har visat sig fungera mycket bra. Självklart alltid med genvägen via materalet, till exempel: ”var det något i dikten du gillade? Hitta ett material som motsvarar den känslan och berätta för oss andra hur materialet känns”. Att tala om ett material som i överförd bemärkelse representerar en känsla, som vi sedan har kopplat tillbaka till texten och det som de gillade med den, har i flera fall fått deltagarna att kunna tala friare och de har snabbt kommit in i mycket djupare lager av texten än vad vi tror att de hade gjort utan de taktila materialen. Som en av våra bibliotekarier uttryckte det: ”Det var både lätt och roligt men blev samtidigt djupt och analytiskt – ett effektivt sätt att snabbt komma ganska långt in.”

Check in

Att inleda en workshop (eller ett möte, eller en lektion) genom att checka in (dvs att låta var och en av deltagarna kort fundera över den instruktion som workshopledaren/mötesledaren/läraren valt för att starta upp sammankomsten och sedan dela sina tankar med övriga) hjälper oss att landa, att lämna det vi var i nyss och att öppna upp för det vi är på väg in i. Att använda de taktila materialen vid incheckningen blev också ett naturligt sätt att introducera dessa. 

Målgrupper

Vi har provat vår metod med flera olika målgrupper, för att se hur de tas emot. Vi har funderat på om det går att ge samma instruktioner till tex åttaåringar som till artonåringar? Kan personer med dålig kunskap i det svenska språket lättare ge uttryck för hur de upplever en dikt om de får hjälp av det taktila materialet? Och personer med funktionsvariaton – kan de få ut något av den ibland väldigt abstrakta litteraturen? Och finns det en åldersgräns för detta? Kan en vara hur ung som helst, eller bör en ha uppnått en viss ålder innan det går att ta del av metoderna?

Vi har i nu träffat alla våra tilltänkta målgrupper och kan konstatera följande:
Föga förvånande fungerar det bäst med konkreta instruktioner för ALLA deltagare – så fort det blir alltför abstrakt förlorar sig de flesta i de spännande materialen. Dessutom behöver nästan alla hjälp att hitta kopplingen mellan text och material. De flesta talar dock med lätthet om de taktila materialen i sig och vad de tycker om/inte tycker om/finner konstigt med dem. Vi funderar på om vår utgångspunkt i projektet – nämligen det att många personer kan ha svårt för att associera och tala fritt ur hjärtat om sina (litterära) upplevelser och därför kan behöva det taktila som hjälp, kanske främst gäller för lite äldre barn och vuxna? De flesta av våra riktigt unga deltagare (femåringarna) är väldigt fria och associerar hej vilt åt alla möjliga håll och kanter! Barnen verkar inte heller behöva någon direkt hjälp för att komma igång med poesipratet utan verkar tvärtom mer bli distraherade (eller snarare förtrollade) av materialen. Vår slutsats blir alltså: jobba gärna med taktila material och små barn, det är en utmärkt kombination, men som igångsättare vid just boksamtal är det kanske inte helt nödvändigt. Vad gäller personer med begränsade språkliga kunskaper, visade det sig att just poesi var mindre bra. I det sammanhanget, hade det hade varit bättre med en klassiskt uppbyggd berättelse, där de lättare hade kunnat förstå vissa svåra ord utifrån sammanhanget. Det är svårt att ”läsa mellan raderna” som en ofta gör i poesi, när en inte förstår vad det står på raderna ens… Våra testdeltagare med kognitiva funktionsvarianter, däremot, kunde läsa in hur mycket spännande saker som helst mellan raderna, där var den höga abstraktionsnivån inga hinder alls!